Benbefjädrade höns

Benbefjädrad urdvärg är en hönsras som stammar från Holland där namnet är Sabelpootkriel. Den omnämns i litteratur redan på talet och är en urdvärg, det vill säga att den inte har någon stor motsvarighet. Dess namn kommer sig av att benen är fjäderbeväxta, vilket ger den en lätt vaggande gång. Noterbart för rasen är att individer med skägg kan förekomma. Den finns i flera olika färgvarianter, den så kallade porslinsfärgade varianten har en särskilt iögonfallande prickig eller blommig fjäderdräkt och efter detta kallas den ofta även för Mille Fleur, Tusen blommor.

En höna väger omkring gram och en tupp väger omkring gram. Äggen är vita och äggvikten är cirka 40 gram. Hönorna värper bra och de är ofta villiga att ruva och ta hand om kycklingar. Rasen är sällskaplig och pigg utan att vara flaxig och anses ofta dekorativ och lätt att få tam.

Färger

[redigera | redigera wikitext]

• Björkfärgad
• Blå
• Blå/guldhalsad
• Blå/porslinsfärgad
• Blå/vitfläckig
• Citron/porslinsfärgad
• Gul
• Gul/columbia
• Gul/vitfläckig
• Guldhalsad
• Ljus/columbia
• Orangebröstad
• Orangehalsad
• Porslinsfärgad
• Pärlgrå
• Pärlgrå/vitfläckig
• Röd
• Röd/vitfläckig
• Silverhalsad
• Svart

  •

  Ras-special Silkeshöns.
  

  Man skulle kunna tro att silkeshöns är en nytt påhitt. Men rasen är många gammal samt man tror att den härstammar ifrån Östasien alternativt Kina. ”Håriga höns” nämns på en flertal ställen i historisk litteratur samt de beskrevs bland annat av Marco Polo ifrån hans resor på talet.

  Silkeshöns är ett ganska speciell ras tillsammans flera utmärkande drag, varav det maximalt unika existerar att fjäderdräkten nästan ser ut likt päls.

  Rasen finns i olika storlekar tillsammans med eller utan skägg dock gemensamt på grund av alla existerar att dem har silkiga fjädrar, tofs på huvudet, en ytterligare baktå samt mörkt skinn, kött samt skelett.

  Silkeshönsen existerar lugna samt nyfikna inom sättet tillsammans med en vanligtvis mild attityd. De mjuka fjädrarna fullfölja att dem har svårt att flyga och dem är därför både lätta att fånga och för att hägna in.

  Hönorna ruvar ofta villigt samt pålitligt samt brukar ta väl grabb om sina kycklingar.

  Silkeshönsens duniga utseende kommer sig från att fjäderfanens strålar ej sitter tillsammans , eftersom dem saknar dem hakar liksom håller tillsammans den normala fjäderns fanstrålar. Fjädrarna existerar också ovanligt böjliga, vilket gör för att hela djuret ser ut som ifall det istället var övertäckt av dun.

  Utställningsstandarden beskriver rasen

  

  •

  Dvärgsilke

  Silkeshöns är en mycket gammal japansk ras som funnits länge. Silkeshöns finns omnämns i litteratur redan på talet. Silkeshönan anses ha en helande och läkande kraft. Köttet är mörkt och även dess slörar och kammar ska vara åt det mörkfärgade hållet. De röda hönsen har mer rödsvarta slörar än övriga färgvarianter.

  Det mest specifika kännetecknet är fjäderdräkten vars fjädrar skiljer sig markant från andra hönsraser med sina duniga och ulliga fjädrar. Till Europa kom silkeshönsen på talet. Silkeshöns blir snabbt mångas favorit. De är mycket tillgivna och de saknar flygförmåga. Många har dessa som små trädgårdshöns där de kan hållas inom ett vanligt kompostgaller som flyttas eller i mindre burar. Då de saknar flygförmåga är det ingen bra idé att låta dessa gå fritt eller utan skydd. Då faller de lätt offer för katter, hundar och rovfåglar.

  I min besättning har jag dvärgvarianten av silkeshöns om är en relativ modern ras. Dessa har som framavlats i Holland och de är mycket små hönsvikt g och tuppvikt g. De ser ut som små dunbollar och man förälskar sig snabbt i dessa små raringar. Jag har mina djur  både blandade och separerade efter färg, röda, svarta, vita,  dalmati